Lite är känt om utvecklingen och relationerna mellan gester och
språk i barns kommunikativa utveckling. Ett problem i sammanhanget är
att utvecklingen av både gester och ord är till stor del kulturellt
knutna. Detta gör att kunskapen är mycket liten om hur utvecklingen ser
ut för barn som lever i mindre kulturer som den svenska. Denna studie
har till syfte att beskriva ord (markerade med understrykning) samt form
(markerat med kursiv stil)
och funktion (markerat med fet stil)
hos tidiga gester hos ett stickprov som är representativt för barn som
bor i Sverige. Det är också vår förhoppning att vi ska kunna
statistiskt modellera hur utvecklingen ser ut och det eventuella
inflytandet av några olika bakgrundsfaktorer.
Till studien drogs slumpmässigt 250 barn från befolkningsregistret. Barnen skulle följas under ett halvt år, varannan månad. Barnen är födda vid 5 olika datum och de yngsta barnen var 7 månader vid studiens början medan de äldsta barnen kommer att vara 29-30 månader vid studiens slut. Eftersom datainsamlingen inte är avslutad ännu kommer vi tillsvidare bara att rapportera några preliminära resultat från den yngsta gruppen - barn i åldrarna 7-11 månader.
Föräldrarna skulle fylla i enkäter med bakgrundsuppgifter om barnen, med uppgifter om gester, lekar, förståelse av ord, produktion av ord, samt för de äldre barnen, med uppgifter om hur barnen använde språk och den tidigaste grammatiken. Trots det stora antalet uppgifter som föräldrarna skulle svara på har deltagandet i studien varit mycket gott - hitintills 78%.
Gester och tidiga ord tycks användas på olika sätt av barnet. Rent
allmänt så använder barnet i åldrarna 7-11 månader fler olika gester än
vad de använder ord. I gruppen 11 månader var antalet ord som barn
använde i genomsnitt 2. En stor del av barnen hade då ännu inte sagt
sitt första ord alls.
Om man tittar på de tidigaste orden är den vanligaste kategorin av
ord "Personer" där orden mamma
och pappa är de
vanligaste, därefter följer kategorin "Lekar och rutiner" med ord som tack, hej, tittut och nej. Några substantiv
börjar också förekomma. Det händer också att barnet kan olika djurläten
och ljud, speciellt vov vov,mjau, mu och brrr.
En skillnad mellan ord och tidiga gester är att gesterna sällan
tycks avse personer, substantiv eller djur - och om gesterna eventuellt
handlar om substantiv tycks de mer handla om funktioner hos objekt och
då är det oklart om det är handlingar med föremålet eller föremålet i sig
som avses.
Många gester tycks utvecklas ur mer otydliga reflexartade
handlingar.
Slutsatsen är att det är svårt att dra en strikt skiljelinje mellan
reflexmässiga handlingar och kommunikativa gester. Förmodligen har
föräldrarnas sätt att svara på barnets reflexmässiga beteenden en
mycket stor betydelse för att dessa ska utvecklas mot att bli medvetna
gester. Det tycks som om det faktum att föräldrar behandlar barnets
reflexer som viljeyttringar hjälper barnet att lära sig att uttrycka
sin vilja medvetet.
Den mest vanliga tidiga gesten är att barnet sträcker upp händerna för att bli upplyft - 65% gör det vid
7 månader och nästan alla vid 11 månader. Därnäst vanligast är gester
för att visa och att ge föremål. Samma gest,
exempelvis pekgesten kan fylla
olika funktioner, som att visa, att vilja ha eller att ge något. Viktiga funktioner som
barn ofta uttrycker med gester är att
visa, uttryck för vad dom vill
ha, respektive inte vill ha,
att något är gott, att dom är arga, att flörta, att något är bra, eller att uttrycka sympati genom att klappa någon. Vid 11 månader
händer det att barn har börjat använda konventionella gester, som
gester till barnvisor (vanliga är "Imse vimse spindel" eller "I ett hus
i skogens bryn"). En stor del av de tidigaste gesterna handlar alltså
om att samspela med sin omgivning, samt att uttrycka känslor och
värderingar.
Denna studie är en delstudie från: EUROCORES PROGRAMME - THE ORIGIN
OF MAN, LANGUAGE AND LANGUAGES (OMLL)
"Cross-cultural, cross-linguistic and atypical aspects on Words,
Gestures and Signs in the acquisition and development of language " som
finansieras av Vetenskapsrådet.