Ingår i serien: Aktuell utvecklingspsykologisk forskning -
korta referat av vetenskapliga rön om barn och ungdom. Elevarbeten utförda höstterminen 1999 under delkurs III: Utvecklingspsykologi
Handledare: Åke Pålshammar
Ända sedan fallet med Phineas Gage 1848 (järnvägsarbetaren som mirakulöst överlevde en olyckshändelse som resulterade i att han skadade delar av vänster frontallob ) har vi känt till att skador i frontalloberna leder till personlighetsförändringar. Exakt hur förändringarna påverkar beror naturligtvis på var i frontalloben de skadade området befinner sig.
En av effekterna när skadan är lokaliserad till ett område som kallas orbito- frontal loben (OFL) är att vad vi kallar moraluppfattningen försämras eller helt försvinner.
Ett antal forskare på The University of Iowa har undersökt två fall där individerna redan i tidig ålder ådragit sig skador på OFL, De har sedan jämfört dessa data med fall där OFL skadan uppstått först i vuxen ålder.
Tanken med detta har varit att se om det är någon skillnad på personernas beteende med avseende på moraliskt handlande beroende på om dom skadats tidigt eller senare i livet. Med tanke på den plasticitet dvs anpassningsförmåga som hjärnan besitter i tidigt utvecklingsskede kan man tänka sig att skador i tidig ålder skulle innebära att andra regioner i hjärnan skulle ta över de skadade områdenas funktioner. Eller kommer skadorna leda till att de för de drabbade områdena vitala funktionerna helt uteblir och inte alls utvecklas ?
Ja de data som forskarna presenterar tyder tyvärr på det senare, det verkar som om OFC spelar en central roll i vår förmåga att lära oss skilja mellan vad som är rätt och fel samt att inse konsekvenserna av vårt handlande, och avsaknaden av detta område omintetgör utvecklingen av dessa förmågor.
Det första av det två fallen var en 20 årig kvinna. Hon hade skadats i en bilolycka vid 15 mån ålder. Hon uppvisade inga symptom efter tillfrisknandet förrän vid tre års åldern då hon visade sig vara helt okänslig för verbal och fysisk bestraffning. Hennes beteende blev mer och mer asocialt men hon bedömdes ändå av lärare som intelligent. Hon stal från vänner och familj. Hon utvecklade ett riskfyllt sexliv som ledde till att hon blev gravid. Inte heller psykofarmaka visade sig hjälpa. Hon visade aldrig någon ånger eller skam och hon var helt okänslig för sitt spädbarns behov, Hon skyllde alla sina missdåd på andra och ansåg att det inte var något fel på henne.
Det andra fallet var en 23 årig man som vid 3 mån ålder med framgång opererat bort en tumör i höger frontallob. Han klarade skolan men hade inga sociala kontakter med kompisar och kunde uppvisa plötsliga utbrott av ilska. Efter skolan ökade hans sociala problem och han kunde inte behålla ett jobb. Han ljög för och hotade personer i sin omgivning. samt brukade våld. Han visade aldrig någon ånger eller skam och kunde inte redogöra för några framtids planer.
Vid jämförelse mellan våra två exempel och de som skadats först i vuxen ålder ser man ett flertal faktorer som skiljer dem åt. De som skadats först i vuxen ålder har redan skapat sig sociala handlingsmodeller och har en större förmåga att reglera sitt beteende efter dessa modeller. Trots detta så handlar även de som skadats i vuxen ålder i strid med vad vi skulle se som ett normalt beteende. En teori som försöker förklara detta är att OFL innehåller strukturer som relaterar emotionella responser till socialt beteende. Emotionellt relaterad kunskap anses guida oss i vårt val av responser med avseende på framtida konsekvenser av vårt handlande. När denna information uteblir får även de som skadats i vuxen ålder problem med val av handlande. och handlandet blir mer relaterat till kortsiktiga fördelar än långsiktiga konsekvenser. Om detta stämmer skulle det kunna innebära att de som skadats i tidig ålder helt enkelt inte kunnat tillgodogöra sig den information som krävs för att fatta socialt och moraliskt riktiga beslut vilket ju ligger helt i linje med tidigare spekulationer.
Eftersom de personer som skadats i tidig ålder uppvisar fler likheter med personer som diagnostiserats som psykopater och sociopater ligger det nära till hands att fundera på om deras diagnoser kan bero på funktions nedsättningar i OFL.
Med utgångs punkt från detta kanske man kan designa Kognitiva beteende terapeutiska behandlingsmodeller i kombination med medicinering av tex. serotonin eller dopamin för att skapa alternativa sociala och moraliska handlingsmönster och på så sätt kring gå OFL.
Referens: Anderson, S. W., Bechara, A., Damasio, H.,Tranel, D. & Damasio, A. R. Nature. Neuroscience nr 2, sid1032—1037. (1999)